De senaste veckorna

Ett utbytesår är något helt fantastiskt. En upplevelse som inte går att jämföra med någonting annat. Ett minne för livet. Som att gå in i en helt ny värld av möjligheter och roliga saker. Men jag tror inte att det är förrän man kommer hit som man inser att det faktiskt är vardag, det är inte alltid en dans på rosor och det är mycket man kommer gå igenom, som man måste ta sig igenom helt på egen hand. Missförstånd, kulturchock, hemlängtan och stress. Och det är just allt det som jag fått gå igenom till en högre grad under några veckor. Jag har upplevt det här innan under året, men det är de här veckorna/månaden som allt verkligen gått överstyr och gett mig en rejäl smäll på käften. 
 
Ingenting här borta kommer vara som hemma. För varför skulle det vara det? Men vissa stunder så slår det en hur annorlunda man tänker och gör, till skillnad från människorna här borta. Missförstånd mellan olika parter och hemlängtan i mängder samt the statement "the exchange student is the one who has to adjust to the surrounding" vilket innebär att vi måste anpassa oss, kanske inte göra och säga saker vi normalt skulle, har bidragit till extremt mycket STRESS för mig. Jag Skypeade mamma en hel del för att få ett lugn, att prata med någon som känner mig bäst, men det är svårt när man är så långt ifrån varandra. Att hålla allt inom mig och att också veta att nu är det bara 3-4 veckor kvar, måste ta vara på tiden och förbereda mig på att åka hem, resulterade i ännu mer STRESS. Stress stress stress stress stress. Tillslut gick det bara över gränsen. Något jag aldrig upplevt förut. Dessa sammanhang och stress satte stopp för min kropp och panik tog över. Gick helt överstyr och jag fick en panikattack. Troligtvis något av det värsta jag någonsin upplevt. 
 
Min värdfamilj har hjälpt mig så mycket under de senaste dagarna här och jag älskar dom så mycket för det! Vi har pratat mycket om hur det kommer vara för mig att lämna och att det är en stor del över att jag mått som jag gjort. Jag vill åka hem, men jag vill stanna. Det är ett dilemma som varje utbytesstudent garanterat har. Jag mår bättre nu. Det är fortfarande lite jobbigt, panikkänsla lite då och då men det går bra. Det här var en av grejerna som jag har behövt gå igenom här borta och jag klarade av det. Faktum är att jag snart tagit mig igenom hela året, både med-och motgångar, hela utbytesstdent-berg-o-dalbanan som man brukar prata om och det gör mig riktigt stolt!
 
 
 
 
 


Kommentarer
Postat av: Judith

Du är stark Anna! <3 <3
Kram på dig! :D <3

2013-05-20 @ 18:28:39
Postat av: Mammis

Älskar dig!
Kraaaaaaaaaaaaaam Mammis

2013-05-20 @ 22:36:36
Postat av: madde

du tar dig igenom allt anna och glöm aldrig att du är världens starkaste person! finns alltid för dig!
Älskar dig!! <3

2013-05-22 @ 19:55:11
Postat av: Monica

Jag förstår hur svårt det måste kännas. En bamsekram från mig. Ska bli så kul att träffa dig snart.

2013-05-25 @ 11:05:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0