ETT NYTT ÅR ger dig inte ett bättre liv, DU gör!

2013 är över och nu blickar vi framåt mot ett nytt år av nya möjligheter.
 
 
Visst är det bra med en anledning till att starta fräsht, lämna dåliga vanor efter sig och börja om, som så många väljer att uttrycka det. Personligen har jag hört så många gånger att det nästan blir tjatigt... Varför behöver så många en anledning till att ändra på sig själv till det bättre, borde inte det vara något som man kan och ska göra oavsett om det finns en anledning eller ursäkt till det?
 
"Snart är det ett nytt år, DÅ kan jag änligen börja om. DÅ ska jag bli den människan som jag alltid velat vara. DÅ ska jag skita i vad alla andra tycker. 2014 ska bli mitt år"
 
Varför måste du vänta? Varför är just nyår en undanflykt för så många? Är det mer acceptabelt, dömer inte andra en lika mycket bara för det är ett nytt år? 
 
Själv tycker jag inte det behövs, jag tycker att varje människa borde kunna ändra sina vanor, vem de är, bli en bättre människa, göra vad de vill oavsett om det är ett nytt år eller inte. Om du vill byta stil, börja träna, bli bättre på att spara pengar, engagera dig i välgörenhet, äta nyttigare, starta den där bloggen du alltid drömt om, leva i nuet, sköta skolan, resa mer, träffa dina vänner oftare, spendera mer tid med familjen, strunta i vad alla andra tycker om dig.... Listan är lång. Varför vänta? BÖRJA DIREKT, du behöver ingen ursäkt.
 
Jag läste en tweet som en av mina vänner skrev häromdagen:
"To all of you people that think New Year's Eve is some kind of portal to a better life, I am sorry to break it, but it's not."
 

Och jag tyckte det var så bra sagt. Ett nytt år betyder inte att allting kommer bli bättre, man måste jobba hårt, och om man verkligen vill någonting, så börja nu. Vänta inte. Det här låter säkert mycket bättre i mitt huvud än det jag skrivit ner, men jag har under 2013 lärt mig att vänta på att saker och ting ska bli bättre inte kommer att hjälpa, det kommer bara ta tid. Jag har under det här senaste året varit med om så extremt mycket. Både bra och dåligt och jag har verkligen växt som person, allt på grund av händelser som jag varit med om, samt  för att jag tagit tag i det och kämpat.
 
Första delen av 2013 spendrade jag i USA, som nu är mitt andra hem. Herregud vilken resa det var, något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag lärde känna så många nya människor som jag kommer ha glädje av hela livet. Framför allt min värdfamilj som under året tog hand om mig som sin egen dotter, visade mig delar av sitt hemland, en ny kultur och hur nära man kan komma personer som man bara känt i ett år. De är min familj nu och jag älskar dem så mycket!
 
Mitt utbytesår och resten av 2013 har även inneburit extremt mycket känslor (majoriteten bra men även sämre) och stress för mig, som i sin tur skapat mycket psykisk påfrestning. Någonting som jag aldrig upplevt innan, panikattacker och utmattningssyndrom eller "gå in i väggen"- Hela sommaren spenderades i stort sätt på mitt rum utan någon som helst motivation eller ork till något. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv som jag var under den perioden och jag var inte mig själv alls. Rädslan av att inte förstå vad som hände med mig och vad som pågick med kroppen och huvudet har varit det värsta jag varit med om, utan tvekan.
Men tillslut bestämde jag mig för att jag inte kunde fortsätta såhär och tog hjälp. Jag låg på nummer 18-19 på skalan där 12 räknades som en ångest-diagnos. Det är extremt högt... 
Enda sedan dess har jag jobbat på att må bättre, jag har fokuserat mycket på mig själv och satt mig själv i första hand, jag har bytt skola, sett vilka som är mina riktiga vänner och försökt göra saker som jag mår bra av... och det är inte förens nu som jag långsamt känner att jag börjar ta mig ur den hemska perioden som varit och äntligen börjat bli mig själv igen. 
 
Jag kommer inte ha några nyårslöften för jag vet att de inte kommer hållas, jag ska fortsätta i samma riktning som innan, göra saker som jag älskar.. och om jag vill någonting... då gör jag det bara, för varför vänta?


RSS 2.0